Fildelningsjakten hotar demokratin

Vi är många som länge insett att Internet utgör den största demokratiserande kraften som världen skådat, ty det slår undan fötterna på alla politiska och ekonomiska etablissemangs kontrollpositioner. Var och en har genom Internet samma möjligheter att uttrycka sina åsikter, och hemlighetsmakeri likväl som desinformationskampanjer genomskådas och uppmärksammas, allt i sanningens och offentlighetens tjänst. Att detta skapar stor oro i de politiska och ekonomiska maktcentra som nu med rätta känner sina positioner hotade är föga förvånande, men vad som är mer förvånande är hur stora övergrepp på demokratin och rättssamhället som dessa makteliter tillåts begå utan att stoppas. Genom listigt osaklig argumentation underblåst av hotpropaganda rörande terrorism och våldsbrott samt genom att lyfta fram förkastliga osmakligheter som pedofili och rasism har politiskerna gått sina egna och storföretagens intressen till mötes och steg för steg drivit igenom lagändringar som utplånar demokratins grundvalar. Fundamenta som skyddet av den personliga integriteten, yttrandefriheten, åsiktsfriheten, rätten att vara anonym, samt sist men inte minst rättssäkerheten har alla fått stå tillbaka och hotas i jakten på det omöjliga.

Det verkliga hotet från terrorism kommer inte av terrorhandlingarna i sig, utan utgörs av den rädsla för terrorism som vi tillåter oss att underblåsa, samt de icke-demokratiserande återgärder som vi tillåter oss att vidta med terrorhotet som motiv. Terrorism kan aldrig kontrolleras genom att nagga på demokratins grundvalar, det enda sättet att verkligen motverka terrorismen är att stärka den demokratiska utvecklingen världen över, ty terrorism frodas i auktoritär och fundamentalistisk mylla. De politiska och ekonomiska eliterna, vilka är nära förbundna (staten och oligarkierna), hotas dock båda av en alltför fri och öppen demokrati, och dessa nyttjar därför möjligheterna till att genom skrämselpropaganda driva igenom lagar för att stärka sin makt och kontroll över samhället, polistiskt likväl som ekonomiskt.

På den ekonomiska fronten är medieindustrins desperata och oförtröttliga kamp för att behålla sina monopolliknande positioner det kanske mest uppenbara exemplet på en hopplös och samhällsskadlig utveckling där etablissemanget med en bakåtsträvande, ensidig och icke konstruktiv argumentation försvarar ingrepp i demokratins grundvalar för att värna ekonomiska särintressen och branscher som spelat ut sin roll och håller på att upplösas som en del av samhällsutvecklingen.

Debatten om fildelning handlar således inte om konstnärers möjlighet till försörjning eller ungdomars möjlighet till att utan kostnad komma över konstnärernas verk. För huvuddelen av oss som är engagerade i piratrörelsen handlar debatten om mycket större värden än så, den handlar om demokratins fortlevnad och välgång i teknikutvecklingens kölvatten. För oss som är hyggligt bevandrade i modern kommunikationsteknik är det sedan länge uppenbart att fildelning som en del i individens möjlighet till fri kommunikation aldrig kommer att kunna stoppas. Först när vi alla är inlåsta i på alla sätt isolerade celler och inte längre kan kommunicera med varandra kan vi stoppa fildelningen. Vilka åtgärder som än vidtas för att på lagstiftningens väg förhindra fildelningen så kommer dessa åtgärder ändå aldrig att ha avsedd verkan eller räcka till, tekniken som möjliggör fri kommunikation kommer alltid att ligga steget före. De enda effekter som dessa patetiska lagstiftningens slag i luften kommer att ha i realiteten är att inkräkta på demokratins grundvalar såsom skyddet för den personliga integriteten, öppenheten och yttrandefriheten för vanliga medborgare, samt att hindra teknikutvecklingen och minska den samhälleliga nyttan av de tekniska landvinningarna. Det skrämmande är hur dålig insikten om dessa obestridliga faktum tycks bara bland våra lagstiftande församlingar, eller än värre om det är så att insikten finns men nonchaleras.

Vi måste alla engagera oss i försvaret av demokratin och sluta respektera de politiska och ekonomiska maktsfärer som endast kämpar för att slå vakt om sina egna fördelaktiga positioner. Kunskap är det bästa redskapet i denna kamp, likväl som rätten till fri kunskap och fritt kunskapsutbyte utgör kärnfrågan i det vi kämpar för.

Ett i mina ögon mycket bra föredrag om demokratins roll i fildelnings- och brottsbekämpningsdebatterna hölls i november 2007 av Rickard Falkvinge. Jag rekommenderar att läsa och begrunda detta föredrag.

Sakta tycks även våra politiker vakna till liv och måhända börjar de inse vad som för oss internetmänniskor länge varit uppenbart. Sju moderata riksdagsledamöter skrev en ovanligt insiktsfull artikel i Expressen, vilken även kommenterades klokt av Anders Mildner, en föredetta musiker och musikförläggare som tycks förstå vad teknik- och samhällsutveckling innebär. Naturligtvis dröjde det inte lång tid förrän mediamogulerna i de utrotningshotade industridinosaurierna desperat försökte slå tillbaka med samma gamla urvattnade osanningar som de ständigt upprepar i hopp om att därmed förvandla dem till sanningar. Den här gången var det dessutom en framstående institutionell ledare som stod främst när klagolåten framfördes, ingen mindre än svenska akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl. I en replik konstaterar Rickard Falkvinge att industrin åter upprepar 300 år gamla lögner om upphovsrätten såsom någon form av äganderätt, och att politikerna nu tvärtom måste agera och reformera den otidsenliga upphovsrätten vars försvar idag krockar med Europakonventionens skydd för individens integritet och privatliv. Under de få dagar som passerat sedan den ursprungliga artikeln publicerades har de tidigare sju moderata riksdagsmännen fått stöd av fler fränder och tretton moderata riksdagsmän ger Horace svar på tal och frågar sig "Vad tycker författare i kontrollstater runt om i världen om att Svenska Akademiens sekreterare ansluter sig till särintressenas kamp mot fri informationsspridning?"