På nätet blir det fan inga barn gjorda

Dagens kloka ord hämtar jag från Carl Johan Rehbinder och TantraBloggen.

"När ska vi träffas i verkligheten?" – så kan jag fråga någon jag har kontakt med via Internet. Vi kan ha pratat med webkamera på Skype, och verkligen sett varandra, nästan som på riktigt. Men det är ändå inte riktigt på riktigt. Det är en virtuell verklighet, alltså en låtsasverklighet. När jag träffar en människa I VERKLIGHETEN kan jag ta den personen i hand, krama den personen, känna dennes dofter, uppleva honom eller henne med alla sinnen, bjuda på lunch eller en fika, dansa, ge gåvor, klia på ryggen, ge massage, dansa, älska – eller slå’n på käften. Inget av detta går att göra i den digitala verkligheten. Den digitala verkligheten har sina poänger, men riktigt verklig är den inte. Det är en kommunikationsväg (vilket är nog så viktigt), men inte mer än så. Umgås man bara via nätet så blir det fan inga barn gjorda.

Även om jag är en bejakare av den virtuella världen, ser Internet såsom den största gåvan till mänskligheten sedan tryckpressen, vill mena att kommunikation i den virtuella världen i många avseenden är verkligt socialt umgänge, osv, så instämmer jag fullt ut i det som C J skriver. Ty det finns så mycket i den fysiska världen som vi omöjligt kan digitalisera, som inte går att ersätta. Vi är varelser av kött och blod och vi kommunicerar på så många andra plan än på det rent verbala. Vi kan skriva "kram" och "puss" och vad som helst till varandra, men en kram är en fysisk handling, en verklig upplevelse med värme, ömhet, trygghet, kärlek. En kram kan inte digitaliseras. Och som sagt, på nätet blir det fan inga barn gjorda (även om förberedande umgänge givetvis kan ske den vägen).