Skrivet av LEJon
När jag första gången såg denna boktitel, "I trygghetsnarkomanernas land" med underrubriken "Sverige och det nationella paniksyndromet", så var min reaktion av samma karaktär som när jag i januari 2006 hörde att ett nytt politiskt parti med namnet "Piratpartiet" hade bildats, jag upplevde en omedelbar känsla av självklarhet kring dess innebörd och en tacksamhet över att någon äntligen gjort slag i saken. Precis som att jag i januari 2006 omedelbart anslöt mig till Piratpartiet så skrev jag genast upp denna boktitel inför nästa bokbeställning och efter att boken en kortare tid legat och väntat på det rätta lästillfället så har jag nu under någon vecka insupit dess klara likväl som skrämmande insiktsfulla budskap.
Den realitet som David Eberhard, psykiatriker och psykiatriöverläkare vid S:t Görans sjukhus i Stockholm, beskriver är i mångt och mycket sinnebilden av det svenska folkhemmet och den svenska välfärdsstaten, men ur ett nytt perspektiv där omhuldandets och trygghetstörstens baksidor tas på allvar. Vårt överdrivna behov av trygghet och kontroll av alla faktiska likväl som inbillade faror gör oss i praktiken bara allt räddare och snart helt livsoförmögna. Inom psykiatrin ser man hur vi som individer idag tycks ha en långt sämre förmåga att hantera problem och kriser i tillvaron, jämfört med tidigare generationer. Vi är under uppväxten så omhuldade och skyddade att vi inte lär oss att klara av livet och när minsta motgång sedan ofrånkomligt dyker upp så står vi helt handlingsförlamade. Likt en panikpatient agerar hela statsapparaten som om den led av kronisk panikångest. Vi ser faror i allt som kan vara farligt men sällan är det och vi förbjuder än det ena och än det andra av alla dessa inbillade och överdrivna faror, något som i realiteten skapar än större faror eftersom detta agerande eroderar uppbyggandet av allas våra individuella förmågor till riskbedömning och riskhantering i varje enskild situation.
Eberhard ger många målande och självklart träffande exempel som styrker tesen om trygghetsnarkomanin och det nationella paniksyndromet. Det handlar om den paniska rädslan för epedemier, förbjudandet av den klassiska Djungeloljan fast det helt saknas belägg för att den någonsin orsakat några skador hos människor, alla larm om farlig mat, cykelhjälmstrenden, curlingföräldrarnas framväxt, ja exemplen är många och väl underbyggda med fakta och saklig argumentation kring den icke-logik som präglar det opropertionella paniktänkandet hos staten likväl som hos dess innevånare. I grunden finns en dödsskräck som gränsar till dödsförnekande, en tro på att liv kan sparas medan vi ju alla egentligen vet att vi en dag skall dö. Istället för att inbilla oss att vi har evigt liv borde vi alla lära oss att förhålla oss till och acceptera det faktum att döden obevekligen finns där i en okänd framtid, så att vi till dess tar tillvara på livet och faktiskt vågar leva. För det är just detta som är den tragiska effekten av vår trygghetsnarkomani, att vi bäddar in oss i en skyddad värld som begränsar oss, en värld där livets stora värden går förlorade eller åtminstone blir kraftigt beskurna. Samtidigt innebär vår trygghetshets enorma kostnader för vårt samhälle, kostnader som vi alla måste bidra till genom ett arbetsliv i allt högre tempo. Detta gör oss allt sjukare rent psykiskt och därmed i än mindre grad harmoniska livsnjutare, vilket än mer dränerar vår förmåga till rationellt värderande och hanterande av tillvaron. Som en konsekvens av dessa våra inre kaos ropar vi efter att än mer trygghet skall garanteras av andra, en ond cirkel som aldrig kan leda till verklig trygghet i form av inre lugn och harmoni.
Den här boken borde vara OBLIGATORISK LÄSNING för alla samhällsmedborgare, inte minst för alla våra politiker och upprätthållare av statsapparaten. Ingen tjänar på trygghetsnarkomanin, ändå finns det starka mekanismer som underblåser den om vi inte lär oss att genomskåda argumenten och inse att trygghetssträvan inte per se är något gott. Läs boken, förfäras, fascineras, iaktta din omvärld, iaktta dig själv, du kommer garanterat att börja se på saker och ting med ny medvetenhet och nya förhållningssätt. Njut av livet, det är helt ok att cykla utan cykelhjälm!
Lägg till ny kommentar