Litteratur

"Det är så nära att vi bara ger upp och nöjer oss med för lite,
att vi glömmer drömmarna om det riktiga livet,
tuggar pölsan i skolmatsalen,
blir stående i våra tamburer och riktar ilskan inåt,
mot oss själva.

Tandborsten måste säga ifrån när vi borstar för hårt.

Tandborsten måste säga ifrån när vi borstar för hårt."

Fredrik Lindström

När jag första gången såg denna boktitel, "I trygghetsnarkomanernas land" med underrubriken "Sverige och det nationella paniksyndromet", så var min reaktion av samma karaktär som när jag i januari 2006 hörde att ett nytt politiskt parti med namnet "Piratpartiet" hade bildats, jag upplevde en omedelbar känsla av självklarhet kring dess innebörd och en tacksamhet över att någon äntligen gjort slag i saken.

Man skulle kunna tro att den här boken handlar om politik, och kanske är det så att den handlar om politik fast att politik egentligen inte alltid betyder det vi normalt tänker oss att det betyder. Politik handlar nämligen inte om politik. Politik handlar om sex. Politik handlar också om moral, men allra mest handlar det om snällhet.

Så länge jag kan minnas har jag upplevt det som svårt att ta till mig av och känna delaktighet i de flesta frågor och diskussioner som berört ämnet jämställdhet. Grunden för all samhällsdebatt, likväl som för de flesta former av sann strävan efter klokskap och utveckling, är enligt min uppfattning ett sakligt debattklimat där välgrundade fakta lyfts fram och belyses av seriösa diskussionsdeltagare.

Likt en röd tråd genom boken löper innebörden av det citat från Ralph Waldo Emerson vilket återfinns som inledningsord, nämligen att "Livet är så vist inrättat att ingen på allvar kan försöka hjälpa en annan utan att hjälpa sig själv".

Ulf Lundell kan verkligen konsten att fånga det typiskt manliga...

"Kvinnor, normalt sett, får ju vad dom vill ha, utan våld. Dom vet hur man bär sig åt. Med en sån som mej, som inte kan låta bli att uppfatta allt av honkön som vandrande önskningar som just jag är satt på jorden att uppfylla, det är så utmattande, är det ju egentligen hur enkelt som helst."

En titt i min bokhylla ger vid handen att jag till ca 40% läser ren skönlitteratur, ofta kriminalromaner, blandar vilt med allsköns litteratur till kanske 20%, och slutligen tillhör de sista ca 4 tiondelarna det rätt breda område som jag skulle rubricera psykologi, personlig utveckling, relationer och samliv.

Efter att för ett par år sedan med stort nöje och likaledes stor förfäran läst Michael Moores "Korkade vita män" var det med brinnande nyfikenhet som jag för ett par veckor sedan började läsa "Vem har snott mitt land?". Michael Moore, denna snigel på ögat och finne i röven på etablisemanget, räds inte att vara en besvärlig, kontroversiell och på alla plan politiskt inkorrekt jävel, och med det har han min fulla beundran.