Fyra kronor skiljer pizzeria-agnarna från vetet i Östersund

Vad gör man en oplanerad lördagskväll efter en ansträngande dag som turister när magen åter börjar kalla på uppmärksamhet? Som alltid ligger det då nära till hands att ta sikte på första bästa pizzeria, men hur skall man kunna välja pizzeria i en sådan pizzeriatät stad som Östersund? Då Östersund har begåvats med inte mindre än tre pizzerior lokaliserade i intilliggande hus utefter Rådhusgatan på söder faller det sig naturligt att kombinera det nödvändiga födointagandet med genomförandet av ett jämförande test dessa pizzerior emellan. Vi parkerade således vid den mittersta pizzerian och gick sedemera till varsin restaurang för att i en och samma stund lägga identiska beställningar på en Capricciosa.

Diana är den pizzeria som ligger närmast centrum, vilken testpanelmedlem AH besökte för att inhandla ett exemplar av ovan nämnda pizza.
Leveranstid: 7 minuter
Pris: 64 SEK
Värt att notera är att detta var testets dyraste pizza.

Pizza House (hädanefter benämnt House) är den mittersta av de tre matinrättningarna, och denna hade testpanelmedlem LEJ valt ut för införskaffandet av en pizza av varianten Capricciosa.
Leveranstid: 5 minuter
Pris: 60 SEK
I ett initialt skede av testet tedde det sig som att House hade skaffat sig en viss ledning i och med den snabba leveranstiden och det relativt låga priset.

Matkällan, stadens anrika pizzeria, är belägen längst ut från centrum sett längs Rådhusgatan. Testpanelmedlem DH bevistade denna pizzeria för att rekvirera en styck Capricciosa.
Leveranstid: 10 minuter
Pris: 60 SEK
Leveranstiden tycktes till en början något onödigt lång, men detta fick sin förklaring i att den servicemedvetna personalen valt att invänta beställning från en norsk familj innan själva bakningen inleddes.

Väl hemkomna påbörjades analysarbetet. Två kartonger, House och Matkällan, var identiska med den enda skillnaden att en tejpbit hade applicerats på Matkällans, vilket ger ökad stabilitet men innebär ett extra moment i öppnandet av kartongen. Diana hade enligt panelen testets bästa kartong, då dess wellpappkonstruktion både ger god stabilitet och bättre isolerande förmåga än den enkla enskiktsvarianten i de övriga. Den var dock aning liten för ändamålet, vilket medförde något vikta kanter på pizzan.

Initial okulär besktning gav vid handen att samtliga pizzor hade en diameter av ca 35 cm, Diana upplevdes dock som aningen mindre än de övriga. Huruvida detta är ett faktum eller enbart en villfarelse till följd av den omgivande kartongens färg och aningen mindre storlek undandrar sig testpanelens bedömning. Testpanelen bedömde samtliga pizzor som runda till formen, Matkällan var dock den som låg närmast fulländning. Viktmässigt var Diana överlägsen med sina 520 gram jämfört med Matkällans 493 och House 462. Diana uppvisade en i huvudsak gyllenbrun kant till skillnad från de övrigas bleka med brända inslag. Till yttermera visso anades på Diana även en rikligare förekomst av tomatsås, på bilden framträder tomatsåsen tydligt i form av en röd rand utmed kanten. Något som dock vägde till House och Matkällans fördel var den piggare färgen, främst en märkbart gladare skinka.

Efter den okulära besiktningen följde testets huvudmoment, inmundigandet. Testpanelen arbetade enligt följande metodik.

• Då transporten och det inledande analysarbetet lett till en ur smakhänseende negativ nedkylning beslöts att samtliga pizzor skulle värmas i mikrovågsugn innan avsmakandet, detta trots känd inverkan på framförallt konsistens.
• För att kompensera för mikrovågsvärmningens negativa effekter provsmakades dock även mindre bitar av samtliga pizzor före uppvärmning.
• För en rättvis bedömning provsmakades pizzorna enligt olika ordningsföljd av de tre panelmedlemmarna.
• Varje panelmedlem exekverade pizzointagandet med en för sig unik dryckeskombination, AH valde vatten, LEJ Trocadero och DH ful-öl.

Resultatet av avsmakningen följer nedan, pizza för pizza:

Diana uppvisade en mycket tillfredsställande komposition. Degen hade en smak av bröd med en tydlig krispighet. Tomatsåsen var välkryddad och smakrik, på pizzan fanns även tydliga spår av örtkryddor som applicerats efter gräddning. Skinkan hade, trots sin något bleka uppenbarelse, en tydlig sälta, och pizzan tycktes varken för torr eller flottig.

House lämnade visst övrigt att önska. Degen hade en omisskännlig smak av kartong och krispigheten saknades helt. Vidare var pizzan alltför sparsamt kryddad, den enda framträdande smaken var sältan. Denna pizza var torrast i testet, dock var detta faktum inte avgörande för helheltsbedömningen.

Matkällan hade även den en smaklös deg som mest påminde om förpackningen maträtten burits hem i, dock hade kanten en viss krispighet. På denna pizza var mängden tomatsås alltför ringa så den dominerande smaken blev även här sältan, trots en bättre kryddning totalt. Matkällan upplevdes även som onödigt flottig, något som gav känslan av att tuggorna tenderade att växa i munnen.

För testpanelen framstår det utifrån detta test som ett oomkullrunkeligt faktum att pizzeria Diana bäst av dessa tre restauranger förmår leverera god pizza. Panelen gör bedömningen att detta framförallt torde kunna tillskrivas en mer påkostad deg jämte en rikligare mängd av och mer välkryddad tomatsås. Diana koras således som bäst i test.

I testpanelen:
Anette Hennerström (AH)
David Hennerström (DH)
Lars-Erik Jonsson (LEJ)